På spaning efter tryggheten
Att göra våra barn tryggare är förstås en grannlaga uppgift med många infallsvinklar. På Newsmill frågar sig Jonas Himmelstrand vad som kan behövas för att göra barn tryggare och analyserar frågan riktigt bra, det apropå Alliansens Tio förslag för tryggare barn. Som han i princip sågar. Jag har också ställt mig den där frågan ofta. Med stort intresse läste jag således nedanstående på politikerbloggen och begrundade saken en stund för att se om det skulle göra mig klokare.
- Jämställdhetsbonusen ska förenklas och betalas ut direkt vid föräldraledigheten för att skapa incitament för en mer jämställd föräldraledighet.
- Vårdnadsbidraget bör bli mer flexibelt.
- Kommunerna bör stimuleras till att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid.
- Olikbehandlingen av kvinnors graviditetsrelaterade besvär i trygghetssystemen bör åtgärdas.
- För att minska konflikterna vid en separation och stärka fokus på barnet bör alla föräldrar erbjudas samarbetssamtal.
- För att underlätta föräldrarnas relationer med och samarbetet kring barnen även efter en separation bör ett barn kunna ha två folkbokföringsadresser.
- Föräldrar ska kunna vara föräldralediga och ta ut föräldrapenning samtidigt i 30 dagar. Vi vill se över möjligheten för föräldrar som är ensamma i sitt föräldraskap att överlåta en del av föräldrapenningen till någon annan, för att på så sätt stärka nätverket runt barnet. Familjepolitiken ska handla om alla barn, inte bara små barn
- Även lite större barn har behov av vuxenkontakt och närvarande föräldrar. Möjligheten att låta föräldrapenningdagarna omfatta även äldre barn bör utvärderas.
- För att fler föräldrar ska kunna leva av en egen inkomst bör en förvärvsstimulans för socialbidragstagare införas. En höjning av underhållsstödet bör övervägas för att förbättra situationen för ensamstående föräldrar.
- De ekonomiska förutsättningarna för studenter bör förbättras för att även studenter som bildar familj under studietiden ska ha en rimlig levnadsstandard.
Jag är inte säker på att jag blev klokare. Jag kunde visserligen hitta några delar som kanske i någon mån kunde hjälpa till att göra barnen tryggare. Men kanske var det bara en felskrivning, det rätta hade nog varit Tio förslag för tryggare föräldrar. Jag tror att jag måste återkomma med en fler tankar om det här…
Andra bloggare om föräldraskap, föräldraledighet, jämställdhet, alliansen, tryggare barn, tio förslag för tryggare barn
Läs också det här:
Allt kan köpas för pengar
Frågan om hur man ska möta Sverigedemokraterna är svår. Ska man ignorera, möta och argumentera eller osynliggöra? En svår nöt att knäcka, om man frågar mig. Men när TV 4 stoppar Sverigedemokraternas valfilm kan jag inte tycka annat än att de gör alldeles rätt. Eftersom den finns utlagd på nätet har jag sett filmen och det är en film som rätt tydligt visar vad SD-politiken går ut på, nämligen att ställa folkgrupper eller delar av samhället emot varandra och skapa rädsla för det främmande.
Det är helt enkelt dålig valpropaganda, om man frågar mig. Däremot är jag övertygad om att filmen kommer att ge en diskussion, vilket förstås i sig blir en positiv pr-effekt för SD.
Ändå kan jag inte låta bli att fundera över det faktum att det finns media- och reklambyråer som tar uppdrag åt SD. Hur har folket på byrån resonerat när de tog på sig uppdraget? Svaret finns här. Bakom filmen står nämligen mediebolaget Alome. Filmen är producerad av en före detta radioreporter på Sveriges radio, Anders Königsson som säger så här till tidningen Resumé om sin inblandning (källa: Resumé):
”Ja, jag står bakom filmen men jag ställer mig inte bakom budskapet. Jag gjorde bara ett jobb.
Jag hade lika gärna kunnat göra en film för moderaterna eller vänsterpartiet. Filmens budskap är inget jag står bakom. Det är Sverigedemokraternas idé. Jag har bara gjort ett jobb.”
Frågan är om det är naivt, insiktslöst eller bara korkat?
Andra bloggare om SD, Sverigedemokraterna, val 2010, TV 4, medias ansvar, Resumé, politik, media, media och politik
Läs också det här:
Översvämningar i Pakistan, skogsbränder i Ryssland. Ett miljöhot som är minst sagt överhängande. Om jag ska travestera mina tidigare bloggposter så kan jag nog med fog hävda att inte heller miljöfrågan bor här längre. Birger Schluag berättar på sin blogg om hur vi (homo sapiens) redan nu (den 21 augusti) inför valrörelsens intensivaste skede precis har förbrukat den mängd resurser som producerats för det här året. Det vill säga att vi lever på krita resten av året. Det samtidigt som valrörelsens stora tema är skatterna, helst då sänkningar som ska förmå oss att konsumera mer och därmed tära än mer på resurserna.
Samtidigt skriver Elin Grelsson på sin blogg om den uppgivenhet som nu börjar visa sig inom miljörörelsen. Klimataktivister börjar ställa om och utgå från tanken att det helt enkelt är sent på jorden. Känns illavarslande.
Ur det perspektivet känner jag mig rätt besviken på politiken här i Sverige som i det stora hela enbart pratar om plånboksfrågor och använder ökad konsumtion som ett uttjatat mantra. Elin Grelsson är inne på samma tanke och skriver:
[…]”Miljöpartiet, som borde vara brandfacklan för att få upp frågan på agendan i valet, är märkbart tysta i ett rödgrönt samarbete som bygger mer på att ge individuella löften till olika samhällsgrupper än att lägga fram långvariga visioner.
Politiken som vi ser i valrörelsen bygger på samma slags traditionella moral som gör att vi som individer inte heller förmår lyfta ögonen från nya prylar, bilpendlande och köttdisk. En moral som utgår ifrån ett lokalt tänkande, där de individer som står oss närmast är de som vi förhåller oss till ur moraliska aspekter.”[…]
Frågan blir alltså hur människorna ska gå vidare när politiken misslyckas med de viktiga frågorna. Det är ingen lätt fråga att besvara, men kanske ligger svaret i den personliga moralen och det personliga ansvaret. Det vill säga vi måste börja att titta upp från den egna konsumtionen och fråga oss vad vi själva kan göra.
Det finns säkert flera sätt. För den som har barn borde det vara enkelt. Varje gång vi påverkar miljön med vårt sätt att leva påverkar vi också barnens framtid. På samma sätt som vi är noga med att ordna med sparande och försäkringar åt våra barn kan vi vara noga med att spara på miljön.
Men hur vi än väljer att göra kommer det i allt väsentligt handla om varje människas personliga ställningstagande, inte politikernas. Vi måste helt enkelt visa politikerna vart skåpet ska stå och vi kan börja med att inte låta oss luras in i konsumtionshetsen.
Läs också det här:
- Det finns inga andra artiklar om det här ännu.
Nu börjar terminen, snart kommer du som lärare upptäcka dina elevers inställning till det andra världskrig du ska undervisa om – det suger! Vad än Jan Björklund kommer med för disciplinära åtgärder. Och själv har du kanske jobbat så länge att du inte har några pedagogiska knep att ta till längre…
Men hav förtröstan lösningen finns i närmaste dator, verktyget heter Facebook där alla pakter och slag under andra världskrigets gestaltas med facebookuppdateringar. Kolla in ditt nästa pedagogiska verktyg här.
Förhoppningsvis får du lite roligt själv också. I alla fall om du läser noga.
Läs andra bloggar om Facebook, sociala medier, pedagogik, skolans arbetsmiljö
Läs också det här:
