Jag försöker så ofta jag kan reflektera över mig själv som pappa, dels när det gäller min relation till barnen men också över vad som faktiskt har hänt med mig sedan jag blev pappa. Det är ingen lätt match att reda ut vad som faktiskt har förändrats och vad som är kvar av den gamla Nils. Det enda jag säkert vet är att jag på många sätt inte är samma person. Prioriteringar, sådant som framstod som självklart för mig, mitt sätt att se på omvärlden – på alla sätt tycks förändringen vara i det närmaste total. Om det sedan är något som syns utåt är en annan sak – det får min sambo och andra berätta.
Men det intresserar mig hur jag och andra män förändras av att bli pappor. Antingen påverkar föräldraskapet oss ungefär likadant eller så är det en helt och hållet individuell sak. Det är därför jag nu kommer att börja intervjua pappor för att sammanställa deras berättelser om sig själva som föräldrar i en bok. Det blir spännande att se hur pappor egentligen resonerar kring sig själva och sin föräldraroll.
