Att internet är något som kommit för att stanna står väl utom allt rimligt tvivel. Att det dessutom, som jag i tidigare poster varit inne på, är den kanske mest betydande omvälvningen för det demokratiska samhället är det väl inte heller någon som ifrågasätter. Liksom att de allra flesta människor inte önskar sig ett övervakningssamhälle.
Jag tror helt och fullt på de fantastiska möjligheter som internet ger. Att politiker nu börjar ta dessa frågor på allvar och sätter upp dem på den politiska dagordningen är förstås bra och viktigt. Men hur stor är frågan egentligen?
För det finns ju andra perspektiv, bland annat det som Socialdemokraten Anna Ardin pekar på i en artikel publicerad på Newsmill. Nämligen att det var ca 7 procent eller tvåhundrafjortontusen personer som röstade på Piratpartiet medan ca 50 procent eller fyra miljoner röstberättigade inte röstade alls.
Vad säger det om Piratpartiets framgångar? Och framför allt, vad säger det om de etablerade partiernas motgångar?
Nu kommer många partier att ägna mycket tid åt att analysera hur de ska forma en politik som kan matcha Piratpartiets. Kanske borde de istället forma en politik som kan ge fyra miljoner röstberättigade människor anledning att gå och rösta.
