Det verkar som många är upprymda av Piratpartiets framgångar. Jag tycker också att det är bra att de har hittat en fråga som engagerar och får unga människor att gå och rösta.
Själv är jag inte lika säker på piratpartiet, visserligen säger de sig värna om mänskliga rättigheter och en av dessa rättigheter är som jag har förstått det att kunna kommunicera fritt på nätet utan att bli övervakad. Eller som Rickard Falkvinge uttryckte det i Aktuellt: driva frågan om rätten att vara anonym på internet.
Men frihet är alltid en svår sak som bland mycket annat också handlar om solidaritet, med en internetvärld helt fri från insyn blir vi plötsligt osolidariska med alla de barn som hängs ut på nätet därför att några uppenbarligen tycker om att våldföra sig på barn. Vi är plötsligt osolidariska med de ungdomar som köper droger via nätet, vi är plötsligt osolidariska med barn- och ungdomar som inte kan avgöra vem som är vem på chatten. Ett samhälle kan alltså tillåta sig att spana vid gränserna efter illegala flyktingar, ett samhälle kan spana efter och gripa torskar och knarklangare på gatan men inte på nätet. Var har den personliga integriteten tagit vägen då?
Det blir lite som när vissa som kallar sig liberaler vill sälja sprit i livsmedelsaffären trots att vi vet att alkoholen ligger bakom att många av kvinnor och barn blir misshandlade och för med sig ganska betydande problem.
Det är den ena delen av mitt problem med Piratpartiet. Den andra delen är deras syn på upphovsrätten. Vem äger ett verk? För mig är det en stor fråga som spänner över många områden. Och jag anser det helt självklart att den som skapar en innovation, ett litterärt verk, ett musikstycke, ett fotografi eller annat också har bestämmanderätten över sitt alster. Väljer man att sälja rättigheterna är det förstås en annan sak. Jag kan inte se något som helst samband mellan mänskliga rättigheter och en urholkad upphovsrätt. Tvärt om ser jag upphovsrätten i sig som en mänsklig rättighet – varför ska någon annan sko sig på mitt eller ditt arbete utan mitt eller ditt tillstånd? Något som självklart också gäller den enskilda individen i förhållande till exempelvis en musik- eller bokbransch. Frågan om upphovsrätten kan ju ställas på ett annat sätt: har en människa som producerar något som många andra vill köpa rätt att leva på sitt arbete? Och hur länge ska man ha den rätten?
Jag är inte för ett övervakningssamhälle och jag är fullt och fast övertygad om nätets möjligheter. Ändå anser jag att Piratpartiet har en obehaglig attityd när de utmålar sig som de enda som förstår sig på nätets möjligheter och de enda som kan ge en helhetsbild. Jag tycker det är nästan löjeväckande provokativt när deras företrädare i direktsändning erkänner att de inte kommer ha någon hållning i andra frågor utan istället gör sin röst till handelsvara. Det är lika aningslöst som att tro att nätet skulle sanera sig själv från pedofiler, drogförsäljare och annat bara de fick verka i fred och utan insyn.
Först tyckte jag att Piratpartiet var en frisk fläkt – nu är jag glad att jag inte la min röst på där. Men kanske har jag missförstått något i deras politik.
{ 11 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Det första kritiker gör att är börja svamla om barn, pedofiler, knark och prostitution. Tråkig blogg och verklighetsbefriat på ett ideologiskt sätt. Grattis.
Ja, du!
Jag kan inte påstå att jag har något bra motargument till dig annat än att vi lever i en demokrati och ett samhälle där åsiktsfriheten ännu så länge existerar. Dessutom öppnade jag för att jag kan ha fel i sista meningen. Det betyder att jag öppnar för diskussion. Men du verkar trots allt ha en bra koll på vad som tillhör verkligheten och ideologierna. Tack för synpunkten!
Håller med första kommentaren, otroligt tröttsamt att höra. Självklart ska det ingripas mot brott på nätet – barnporr och försäljning av narkotika ska självklart inte få förekomma fritt, det är det ju ingen som vill. Men steget till att slentrianmässigt övervaka och lagra information om vad alla gör på nätet med hänvisning till detta, är som att ständigt anta att folk använder nätet för kriminella avsikter. Som om varendra pappersbrev folk skickar skulle sprättas, skrivas av och registreras med tidpunkt, avsändare och mottagare innan det levereras. Eller som om att du så fort du promenerar på en gata skulle misstänkas för att vara prostituerad/torsk tills motsatsen bevisats.
Sen är det ju knappast för att skydda barnen som FRA, IPRED och masslagringsdirektiven kommit till, utan för att en föråldrad bransch så länge som möjligt ska kunna klamra sig fast vid en affärsmodell som inte fungerar. Vilket gör det hela ännu mer oproportionerligt.
Så snälla, låt oss slippa pratet om att piratpartiets leder till barnporr och knark.
Hej!
Jag instämmer och kan bara konstatera att det som framgår av din kommentar och av diskussionen generellt är ett det är ett komplext problem som har många infallsvinklar. Och jag tycker också att du har rätt i att man inte kan betrakta alla som använder nätet som potentiella förbrytare. Och jag tror inte att nätet leder till barnporr och narkotika, men problemet existerar dock och det är väl som med många andra företeelser att när några få missbrukar så får många sota för det. Vilket naturligtvis inte är bra. Så i slutändan handlar det väl om nån sorts balans mellan olika tänkesätt kring det här. En balans som är otroligt svår, så nu hoppas jag att PP kan bidra till att hitta den balansen.
Tack för en bra och saklig kommentar!
Tråkigt att du inte kan se längre än att prata om pedofiler och nätdroger när du talar om internet.
Dessa övervakningslagar kom ju inte till för att de styrande tänker på vårat skydd mot sådana saker.
Alla dessa övervakningar har i mitt tycke bara en anledning och det är att kunna styra och kontrollera sina medborgare i minsta detalj,sen att de lindar in lagarna med att säga att det ska stoppa terrorister på nätet är ju bara löjligt.
Det enda de gör är väl då isåfall att det blir svårare att hitta dessa pedofiler,terrorister och näthandlare eftersom de alltid ligger ett steg före och kan sopa undan sina spår och på andra sätt skydda sina nätverk vilket inte är så svårt egentligen.
Det är väl ingen som har sagt att internet ska vara helt fri från insyn och att alla olagligheter ska få härja fritt,utan det där är bara en slagdänga från de som inte vet bättre.
Internet ska i fortsättning kunna användas på det sätt som vi gör idag,eller ska vi flytta ut samma regler och lagar i det verkliga livet ochså och börja misstänka våra medmänniskor för allt från pedofiler,knarklangare,terrorister till de hemska brottslingar som delar musik och film och övervaka och ange varandra för minsta lilla?
Den världen vill då inte jag leva iallafall.
Hej och tack för kommentar!
Jag hänvisar till mitt svar på förra kommentaren. Men kanske har du rätt. Jag är förstås inte heller för ett ”övervakningssamhälle” där man utgår från att alla är presumtiva brottslingar. Det är ju svåra frågor och vad jag bara vill förtydliga en aning är att jag visst ser längre än att tala om pedofiler och annat. Minst halva texten handlar om upphovsrätten där jag är kluven. För jag anser verkligen att den som skapat ett verk också har rätten till det samtidigt som jag tycker att det är helt vansinnigt bra att vem som helst kan skapa exempelvi musik och få publicera det utan att gå via de stora bolagen. Så jag är för internet som jag anser vara ett av de största lyften för det demokratiska samhället.
Och till sist, när jag talar om upphovsrätten så gör jag det ur den enskilde upphovsmannens perspektiv. Lika illa som det är att vem som helst på nätet kan ”stjäla” mitt verk utan att betala, lika illa är det naturligtvis när storbolagen snor artistens inkomster och rättigheter.
Och som sagt, tack vare nätets möjligheter kan du och jag diskutera det här – inte illa. Tack för din kommentar!
Det största problemet med dagens upphovsrättslagar är att de inte går att upprätthålla utan massövervakning.
Skälet är mycket enkelt, de är anpassade för tryckpressen med mindre justeringar gjorda för nya tekniska lösningar såsom pressade skivor, musikkassetter, pianorullar och videoband.
Visst har justeringarna fungerat, eftersom de rörde analoga kopior.
Internet innebär en fundamental förändring: den digitala kopian som kan överföras över stora avstånd, till många platser (både virtuella och fysiska) och utan försämring.
Vill vi bevara den personliga integriteten kan vi inte heller ha kvar lagar som kräver att den inskränks till obefintlighet.
Därför måste upphovsrättslagarna skrivas om.
Dock, detta innebär *inte* att avskaffa upphovsrätten, vilket somliga finner nöje att tillskriva Piratpartiets program.
Däremot finns det inga garantier för att nuvarande affärsmodeller kommer att vara tillämpbara (snarast finns det en inbyggd garanti att de inte kommer att vara det, eftersom de bygger på både teknik och lagstiftning från förra seklet).
De som kommer att förlora mest på en sådan omvälvning är de som hårdast vägrar inse att det är inte är förhindrandet av privatkopiering som ger inkomster, utan ökad försäljning.
Redan Napster försökte få med mediebolagen på en ny modell. De hade en massiv användarbas, och ville få till stånd en licensiering så att mediebolagen fick betalt samtidigt som användarna fick materialet tillgängligt på ett snabbt och enkelt vis.
Bolagen valde istället att stämma Napster, på samma sätt som man tidigare stämt Sony för att ha utvecklat videobandspelaren fast denna gång med ett oväntat resultat. Mediebolagen vann (fast artisterna vars verk stämningen gällde har fortfarande inte fått ett öre av skadeståndet).
Idag är det osannolikt att bolagen kommer att överleva alls, eftersom artister som velat nå ut på nätet har fått ta saker i egna händer.
Ramona Fransson och Unni Drugge släpper alster på nätet utan inblandning av de stora drakarna, filmen ”Star Wreck- the pirkinnin” likaså. Radiohead tjänade mer på att låta folk ladda ner deras senaste skiva och låta dem betala precis vad de ville än de gjort på någon annan av deras skivor släppta via skivbolaget, detta trots att de hade ett ovanligt tillkrånglat betalningssystem. Det finns gott om andra exempel som visar att det *finns* vilja att betala, under förutsättning att 1) Det är en tillfredsställande produkt, 2) den inte är DRM-skadad eller använder obskyra format (d.v.s. har div. ”kopieringsskydd” som gör den oanvändbar… t.ex. att den inte går att spela i mp3-spelaren eller att bränna ut till bilstereon.) 3. det går att betala över nätet, helst på samma ställe du laddade ner ifrån.
Tack för dina två kommentarer Patrik!
Jag hinner inte svara så långt, men det behövs nog inte heller för jag tycker det finns många bra tankar i det du skriver. Det enda jag undrar är just det där du skriver om att man inte vill avskaffa upphovsrätten. Så vitt jag förstår vill PP att upphovsrätten ska upphöra efter fem år? Eller har jag tagit fel där?
Nu har jag inte kollat så noga jag heller, så jag *kan* ha fel.
Dessutom pågår ständigt intensiva diskussioner överallt i partiet, så det kan komma att ändras med nästa version av partiprogrammet.
Nåja, nu är det det nuvarande partiprogrammet som gäller.
Till att börja med gör vi stor skillnad på kommersiell, ideell, privat och offentlig. Viktigt att komma ihåg vad gäller det mesta i PPs program.
Den ideella upphovsrätten begränsas inte alls.
Har du skapat något så är det ditt verk, och ingen annan har rätt att ta åt sig äran, eller att frånta dig densamma.
Fem-årsregeln gäller den kommersiella upphovsrätten, d.v.s. den bit som ligger närmast copyright.
Tydligen så kommer mellan 80%-95% av alla inkomster från ett verk (normalt sett) inom de fem första åren efter offentliggörande. Visst finns det undantag såsom Beatles, Disney* och Tolkien, men majoriteten av alla kreatörer är inte speciellt lönsamma monetärt sett. Därför finns det egentligen inget försvar, rent ekonomiskt sett, för en längre skyddstid än så.
Själv anser jag att tio år vore rimligare, men jag tror att vi kan vara överens om att nuvarande sjuttio år (som det dessutom är tal om att förlänga ytterligare) efter skaparens död är rent horribelt länge.
* Tar du en titt på Disneys produktion finner du gott om exempel på hur de har tagit folksagor, d.v.s. fritt tillgängliga verk, och framgångsrikt gjort sina egna versioner.
Walt Disney har varit död i många år, ändå stämdes skaparen av Arne Anka just av Disney, som hävdade att han gjorde intrång på deras copyright.
P.S.
Nu syns det inte så tydligt i din mall, men jag lade in ett par länkar du kan titta på vid tillfälle.
Alltid ett nöje att träffa något att prata med istället för det vanliga slagordsskrikandet fram och tillbaka
D.S.
Tack Patrik!
Jag måste säga att du verkligen har bidragt till min kunskap i frågan. Tyvärr kunde jag inte se de där länkarna. Har du lust kan du skicka de med den e-postadress jag har angivit på min ”kontaktsida”?
Jag föredrar också att diskutera och lära mig mer av de som har andra åsikter. Dessutom ser jag egentligen inte den här frågan utifrån någon politisk synvinkel utan snarare från en samhällelig och mänsklig synvinkel. Nätet är en del av vår vardag och det gäller att vi handskas med frågan på bästa möjliga sätt ur alla möjliga synvinklar och det kräver tycker jag, en saklig diskussion utan ”slagordsskrikande”.
Kort sagt: tack för upplysande kommentarer och återkom gärna!