Är det bra eller inte bra att föräldrarna till ungdomar som vandaliserar ska hållas betalningsansvariga för sina barns handlingar och på så sätt tydliggöra föräldraansvaret? Att det är bra tycker i varje fall regeringen och justitieminister Beatrice Ask. Det nya förslaget verkar vara framtaget eftersom den gamla lagen stipulerar att det måste bevisas i rätten att föräldrarna varit vårdslösa. Om jag tolkar förslaget rätt, är detta alltså orimligt. Nu ska istället föräldern dömas utifrån sitt barns handlingar.
Ett nja… Eller något åt det hållet. Kanske hmm… Är det verkligen en bra idé? Är den möjlig? Jag förstår förstås den underliggande tanken: föräldrar ska tvingas att kontrollera sina barn bättre och ha koll på var de är och vad de gör. Men är det rätt väg, nej jag tror inte det.
Jag kan inte låta bli att betrakta det hela som ett uttryck för desperation, när det finns en överrepresentation av 15-18 åringar i brottsstatistiken undrar man om inte felet ligger någon annanstans, på ett plan som ingen verkar vilja kännas vid, nämligen att vi har skapat ett samhälle där barn och ungdomar marginaliseras och i allt högre grad lämnas ensamma. Där allt fler barn och ungdomar mår dåligt och upplever sin situation som hopplös. Om man ska straffa föräldrarna till dessa ungdomar så gör man knappast situationen bättre, snarare blir det nog motsatt verkan.
Så det är lite motsägelsefullt att vi nu tycker att vi tappat greppet om ungdomarna och skriker på hårdare tag också mot föräldrarna. Men vad ska man göra när varken fler poliser eller betalningsansvar för föräldrar med ”vanartiga barn” hjälper. Fängelse eller kanske rent av dödstraff för föräldrarna?
Snacka om att angripa symptomen före orsaken!
