Efter gårdagens artikel på Newsmill. Har jag fått några intressanta kommentarer, bland annat var det en som pekade ut det viktiga i att BVC så att säga ser framåt och överblickar hela föräldraskapet.
Jag tycker verkligen det är en viktig sak. Men i allmänhet är man under barnens första tid i livet helt upptagen med allt som uppstår då, frågor om sömn, amning, smakportioner och allt vad det nu är. Samtidigt tror jag att just den aspekten är extra viktig för just papporna.
Och det är därför jag tror på att samla pappor och föra en diskussion om hur det ser ut nu i den tidiga fasen av barnens liv och hur det kommer se ut sedan. För många män kan det vara viktigt. Jag menar, det kan ju hända att någon ler lite överseende åt pappan som hävdar att hans tid kommer när fotbollsträningen börjar. Men för många kan det ofta kännas så därför att man inte riktigt känner att man har någon uppgift med sitt lilla spädbarn. Det kan med andra ord handla om en känsla av att inte kunna skapa relation och av utanförskap.
Då kan det vara viktigt att se föräldraskapet i perspektiv: det jag gör nu får betydelse sedan. Att ge den pappa som känner sig utanför relationen med sitt barn en ny tanke om att jag behöver inte lämna ifrån mig barnet så fort det skriker, jag kan också ta plats i barnens liv nu för att relationen ska vara bra även när det är dags att skjutsa till fotbollsträningen.
Så med andra ord tror jag också på att man på BVC bör ta ett lite större grepp på föräldraskapet. Några gör det redan genom pappagruppsverksamhet, andra genom att hitta diskussionsämnen i föräldragrupperna som också berör papporna etc. Men samtidigt har jag all förståelse för att barnsjuksköterskornas jobb som ofta drabbas av minskade anslag och personalminskningar, ofta är stressigt och som på många andra arbetsplatser hinner man bara med precis det man måste. En utveckling av verksamheten kan ofta tyckas som en utopi.
