En gång i tiden, jag minns inte riktigt när, skulle man placera en flyktingförläggning i Kimstad. Då hände ungefär detsamma som nu händer i Vellinge kommun, befolkningen protesterade. Och även om jag nu inte minns allt kring händelserna i Kimstad så är det i alla fall en sak som gör sig påmind från den tiden, nämligen kimstadstanten som sturskt förklarade att hon inte ville ha ”svartskallar bajsande i trädgården.” Så enkelt kan det alltså uttryckas.
Det är tydligen en svår sak för många att visa solidaritet i praktiken.Att sitta framför teven och glo på solidaritetsgalor går nog överlag bra, men när världen kommer till den egna kommunen är det andra tongångar.
Det var väl ungefär så jag började associera och fundera när jag hörde om fallet Hököpinge där det gäller ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn. Läs det igen: ensamkommande flyktingbarn. Barn som med stor sannolikhet farit illa på många sätt. Då väljer människorna i denna lilla landsortshåla att gå man ur huse och protestera.
Förutom att artikeln i Sydsvenskan var rent upprörande var det särskilt en passage i artikeln som gjorde mig mörkrädd: ”Vissa föräldrar uttryckte oro över vad som skulle hända när deras ungdomar möter flyktingbarnen på byn.”
Tydligare kan väl inte dumheten och rädslan uttryckas. Och vad ska man säga om folkpartisten Charlie Levins artikel på Newsmill? Mörkrädd var ordet. Om några ensamma flyktingbarn kan riva upp en debatt som den här så vet jag faktiskt ut eller in.
Läs även journalisten Andreas Ekström som i vredesmod ger Vellingeborna några lästips som kan ge perspektiv.
{ 3 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Hej Nils,
Vet du att det tar sju år innan en invandrare kommer in på svenska arbetsmarknaden? I USA tar det veckor!
Vet du att Somalierna i Minneapolis är väl integrerade, arbetar och är omtyckta? I det svenska Göteborg, råder misär och arbetlöshet. På nätet råder hat och förakt. Vem har ansvaret?
Svenska politiker har skapat ett monster, men ni berömmer er fortfarande för era goda hjärtan, medan ni mass-mobbar dom som har avvikande åsikter.
”Barnen” är nästan uteslutande ungdomar 16-19 år, muslimska ungdomar som fungerar likt ankare för resten av sin släkt. Väl hemmastadda i en svensk kommun dyker familjen upp som av ett trollslag.
Allmänna Arvsfonden har tidigare studerat fenomenet med ensamkommande barn, bland slutsatserna återfinns följande citat: ”Utsattheten bottnar framför allt i att de allt som oftast inte söker sig bort från hemlandet av egen vilja utan beslutet fattas av kvarvarande vuxna, närmare av den egna familjen.””Ofta har dessa ungdomar stora krav på sig från familjen i hemlandet, eftersom de förväntas att lyckas snabbt i det nya landet och sedan hjälpa de kvarvarande.” Om lagen skulle följas skulle ensamkommande inte få något uppehållstillstånd i Sverige, utan de skulle återbördas till sina föräldrar i hemlandet. Nu har inte lagen ändrats, utan det har istället uppstått någon form av praxis som är direkt lagvidrig. Sverige har skrivit under barnkonventionen och i den kan vi läsa att varje barn har rätt att växa upp i sitt hemland med sina föräldrar. Att säga ja till ”ensamkommande barn” innebär i praktiken att man beviljar tillstånd till det fyrdubbla antalet människor, minst! För kommunen blir det extra kostsamt eftersom det inte betalas ut någon ersättning för anhöriginvandrare. De ”ensamkommande barnen” kommer främst ifrån Irak, Somalia och Afghanistan, vilket innebär att de anhöriga saknar kvalifikationer och språkkunskaper för att kunna jobba i Sverige på lång tid eller i vissa fall aldrig någonsin.
Hej!
Tack för kommentar. Jag har inte mycket att tillägga. Men din kommentar visar ändå med tydlighet vilket komplext problem det är med ensamkommande flyktingbarn.
Vänliga hälsningar/Nils