Till din hjälp när du inte kan själv.
Det spelar ingen roll var du befinner dig i föräldrafasen, har du en nyfödd, ett förskolebarn, skolbarn eller tonåringar – det finns alltid experter. I teve och radio, i tidningarna finns det villiga som gärna ger dig råd och tips. Det finns föräldrakurser och utbildningar. Kort sagt: uppfostran har blivit ett område för expertis och som det verkar också, en sorts business.
Det som klingar falskt i kråksången är kanske inte att det finns folk som säger sig vara och vill vara experter utan snarare att många föräldrar som söker information och stöd har så många självutnämnda experter att välja på att det bara skapar förvirring. Efter att ha tagit del av alla råd och rön så vet man kanske mer än man visste innan, men vad ska man välja? Var finns jag som förälder i detta?
Hur blev det så? Och är det bra? Tveksamt. Kunskap är förstås alltid bra, men kanske får all denna expertkunskap kring barn och deras fostran oss föräldrar att glömma barnen själva. I teorin vet vi hur vi ska göra, men vad händer när vi upptäcker att barnen inte är den där konforma varelsen som vi redan har slutat att lyssna på? Vad händer när vi måste lita på vår egen intuition och möta barnen som individer?
