Yttrandefrihetens verklighet just nu: alla som läser tidningar och bloggar på nätet har möjlighet att kommentera det de läser.
Det är möjligt att denna möjlighet kan ifrågasättas, men det är trots allt en rejäl utveckling av demokratin även om kommentarerna inte alltid innehåller det politiskt korrekta. Men visst finns det avigsidor, det tycker i alla fall somliga. Trams, främlingsfientlighet, mindre genomtänkta åsikter, cynismer och rent av elakheter hör väl till det man inte önskar sig. Och ingen kan väl förneka att det förekommer.
Samtidigt är ju kommentarerna ett sätt att ge den hårda vinklingen av ett ämne perspektiv. För mig ter det sig redan som stenåldern att läsa en tidning och inte kunna ta del av de reaktioner som det skapar. Det ger helt enkelt ett mervärde och som sagt, perspektiv.
Eller så är det jag som är informations- eller nätskadad.
Frågan blir alltså om denna interaktiva yttrandefrihet är försvarlig? Jag anser nog det. För precis som Astrid Söderberg Widding påstår i sin SVD-krönika ”Demokratins princip är ifrågasatt” kan man kanske hävda att kommenterandet är ett misstroendevotum mot journalisterna. Journalister som tidigare har talat å folkets vägnar. Eller som hon uttrycker saken: ”haft mandat att uttrycka sin i folkflertalets namn”.
Tesen om misstroendevotum är väl å andra sidan det enda jag håller med om i den där krönikan. Däremot håller jag inte med om att det är ett misstroende som i förlängningen sätter demokratins principer i fråga. Hon frågar sig om ”den” (oklart om det är demokratins princip eller demokratin i sig) kommer att kunna göra sig hörd i ”informationssamhällets överflöd”.
Jag är övertygad om att demokratin kommer att göra sig hörd. Jag tror till och med att demokratin stärks av denna mångfald av röster. För om politiker i många år har talat om mångfald i form av fler teve- och radiokanaler för att det ger fler röster i etern (som för det mesta ändå bara är kommersiell smörja) eller hävdar mångfalden av kulturer som väsentlig, så borde väl också detta slag av mångfald vara ännu viktigare.
Så frågar man mig anser jag nog att just möjligheten att kommentera vad som skrivs och uttrycks på nätet är ett stort steg framåt för demokratin – alla (nåja) nästan alla kan göra sig hörda. Så långt har inte ens den traditionella demokratin nått. Valsedeln inräknad.
