Många pappor anser att pappagrupper inte är nödvändigt eftersom föräldraskapet i sig är ett gemensamt åtagande för föräldrarna. Alltså bör förberedelser och information om föräldraskapet vara en gemensam angelägenhet.
Det ligger förstås någonting i det – för barnets, jämställdhetens och relationens skull är det viktigt att båda föräldrarna inkluderas redan från början. Därför kan man fråga sig varför man alls ska ha pappagrupper. Ett enkelt svar är att föräldrautbildningen så som den ser ut idag inte med automatik inkluderar pappan. Han är förstås välkommen dit, men vad gör han där? Vad grunnar han på när inga eller få frågor behandlas utifrån hans perspektiv? Hur möter personalen pappan?
Diskussion utan ämne
I min första föräldragrupp var barnmorskan välmenande och därför bad hon oss blivande pappor att gå in i ett annat rum och som hon sa ”diskutera”. Rummet ifråga var köket på avdelningen och eftersom hon varken skickade med frågor eller någon som ledde diskussionen blev det en hel del snack om det ena och det andra – men inte var det sådant som hade med det blivande föräldraskapet att göra. För vi visste nog inte riktigt vad vi skulle prata om. Att vara blivande pappa sätter igång tankar men ofta av det mer diffusa slaget och det kunde ha varit bra med en diskussionsledare som hade en viss erfarenhet att starta samtalet utifrån.
Men nu pratade vi inte om vad som var tänkt. Däremot pratade vi av någon underlig anledning ganska mycket om fotboll.
Vad anser pappor om föräldrautbildningen
Det finns undersökningar som visar bland annat följande om pappors inställning till föräldrautbildningen: det är nästan enbart fokus på mamman och eventuella diskussioner utgår oftast utifrån mammans behov. Föräldrautbildningen tar sällan upp frågor som rör mannens medverkan och delaktighet under den första tiden med barnet. Och många män efterlyser också mer fokus på det ”kommande föräldraskapet”. Dessutom tycker många att föräldrautbildningen inte är förberedande för pappan.
Själv har jag av papporna i pappagrupperna att döma hört att många knappt blir tilltalade under föräldrautbildningen. De är som det stod i någon undersökning, ett bihang till sin kvinna. Papporna betraktas med andra ord i hög utsträckning enbart som stöd till sin kvinna. Att han skulle hysa några känslor, tankar eller oro verkar inte ha föresvävat dem som utvecklat barnmorskeutbildningen. Lika lite som de anar att han kanske funderar på vad det kan innebära att vara förälder.
Däremot upplever många pappor det som oerhört positivt när de får vara med och påverka föräldrautbildningen. Till exempel genom att ha inflytande över vilka frågor som kommer upp på bordet.
Så svaret på frågan om pappagrupper behövs är utan tvekan ja, men målet måste väl ändå vara att jobba bort det behovet så att både mamman och pappa möts på ett jämställt sätt utifrån sin roll som föräldrar och att även pappans behov inför och under det tidiga föräldraskapet tillgodoses.
Läs även andra bloggares åsikter om pappor, pappagrupper, föräldraskap, föräldraförsäkring
