Hyland gav frugan en ledig dag 1959
Så här på internationella kvinnodagen kan det vara på sin plats att påpeka att så många som tjugoåtta procent av fäderna inte tar ut en enda föräldradag. Det är en rätt tydlig bild av hur långt jämställdheten har kommit. Ytterligare en aspekt är att statistiken visar tendenser till att färre pappor tar ut fler dagar. Ställer man dessutom de dryga tjugo procent föräldradagar som faktiskt utnyttjas av papporna bredvid detta så får man nästan för sig att papporna har abdikerat från sin föräldraroll.
Så är det kanske inte riktigt men det visar ändå att många pappor tycker sig kunna välja om de ska vara föräldralediga eller inte. Att många ser det som ett val har säkert många orsaker, men man kan ju också undra om det inte bara är en fråga om att ta sig i kragen. Varför är det så svårt att avstå karriären under säg ett halvår till ett år till förmån för sina barn?
Av de motiveringar jag hör eller har tagit del av på annat sätt är de flesta jobbrelaterade eller har att göra med mannens bristande förmåga eller intresse för omsorgen om barnet. De olika varianterna ser ut bland annat se ut så här (pröva gärna hur det skulle låta om mamman angav de här skälen för att inte vara hemma):
Jobbrelaterat:
Det skulle inte fungera om jag var borta från jobbet.
De skulle inte bli glada på jobbet.
Jag skulle förlora för många kunder om jag var borta.
Vi är inne i en intensiv period på jobbet just nu.
Det är ingen som kan ta över mina uppgifter.
Mitt jobb är viktigt för mig som person.
Föräldrarelaterat:
Det är inte så givande för mig att vara hemma.
Hon (mamman) vill gärna vara hemma så länge som möjligt.
Jag tror inte att jag har så mycket att tillföra.
Mamman är viktigast för barnet.
Det är bäst att mamman är hemma med barnet.
Hon ska ju ändå amma…
Ekonomi- och karriärrelaterat:
Jag tjänar mer pengar, så det finns inte så mycket val. Alt: Vi förlorar så mycket pengar om jag är hemma.
Jag kommer inte att kunna få tjänsten som….
Hon trivs inte på sitt jobb så då får hon vara hemma.
Kort sagt, mannen har alla skäl i världen att inte vara hemma med sina barn. Det är märkligt, men det gör också föräldraförsäkringen till den kanske viktigaste jämställdhetsfrågan. Så om papporna där ute skulle välja ett första steg till ökad jämställdhet är det att ta vara på föräldraförsäkringen och vara hemma med sina barn i minst ett halvår.
Bloggen Nattens bibliotek skriver tänkvärt om kvinnodagen här.
Läs även andra bloggares åsikter om internationella kvinnodagen, jämställdhet, föräldraförsäkringen
