Nils Pettersson

Tryggare barn, enligt Alliansen

Nils — Mon, 30 Aug 2010 17:04:13 +0000

På spaning efter tryggheten

Att göra våra barn tryggare är förstås en grannlaga uppgift med många infallsvinklar. På Newsmill frågar sig Jonas Himmelstrand vad som kan behövas för att göra barn tryggare och analyserar frågan riktigt bra, det apropå Alliansens Tio förslag för tryggare barn. Som han i princip sågar. Jag har också ställt mig den där frågan ofta. Med stort intresse läste jag således nedanstående på politikerbloggen och begrundade saken en stund för att se om det skulle göra mig klokare.

- Jämställdhetsbonusen ska förenklas och betalas ut direkt vid föräldraledigheten för att skapa incitament för en mer jämställd föräldraledighet.

- Vårdnadsbidraget bör bli mer flexibelt.

- Kommunerna bör stimuleras till att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid.

- Olikbehandlingen av kvinnors graviditetsrelaterade besvär i trygghetssystemen bör åtgärdas.

- För att minska konflikterna vid en separation och stärka fokus på barnet bör alla föräldrar erbjudas samarbetssamtal.

- För att underlätta föräldrarnas relationer med och samarbetet kring barnen även efter en separation bör ett barn kunna ha två folkbokföringsadresser.

- Föräldrar ska kunna vara föräldralediga och ta ut föräldrapenning samtidigt i 30 dagar. Vi vill se över möjligheten för föräldrar som är ensamma i sitt föräldraskap att överlåta en del av föräldrapenningen till någon annan, för att på så sätt stärka nätverket runt barnet. Familjepolitiken ska handla om alla barn, inte bara små barn

- Även lite större barn har behov av vuxenkontakt och närvarande föräldrar. Möjligheten att låta föräldrapenningdagarna omfatta även äldre barn bör utvärderas.

- För att fler föräldrar ska kunna leva av en egen inkomst bör en förvärvsstimulans för socialbidragstagare införas. En höjning av underhållsstödet bör övervägas för att förbättra situationen för ensamstående föräldrar.

- De ekonomiska förutsättningarna för studenter bör förbättras för att även studenter som bildar familj under studietiden ska ha en rimlig levnadsstandard.

Jag är inte säker på att jag blev klokare. Jag kunde visserligen hitta några delar som kanske i någon mån kunde hjälpa till att göra barnen tryggare. Men kanske var det bara en felskrivning, det rätta hade nog varit Tio förslag för tryggare föräldrar. Jag tror att jag måste återkomma med en fler tankar om det här…

Andra bloggare om föräldraskap, föräldraledighet, jämställdhet, alliansen, tryggare barn, tio förslag för tryggare barn

Läs också det här:

SD:s reklamfilm gjord av före detta Sverigesradioreporter

Nils — Sat, 28 Aug 2010 13:00:23 +0000

Allt kan köpas för pengar

Frågan om hur man ska möta Sverigedemokraterna är svår. Ska man ignorera, möta och argumentera eller osynliggöra? En svår nöt att knäcka, om man frågar mig. Men när TV 4 stoppar Sverigedemokraternas valfilm kan jag inte tycka annat än att de gör alldeles rätt. Eftersom den finns utlagd på nätet har jag sett filmen och det är en film som rätt tydligt visar vad SD-politiken går ut på, nämligen att ställa folkgrupper eller delar av samhället emot varandra och skapa rädsla för det främmande.

Det är helt enkelt dålig valpropaganda, om man frågar mig. Däremot är jag övertygad om att filmen kommer att ge en diskussion, vilket förstås i sig blir en positiv pr-effekt för SD.

Ändå kan jag inte låta bli att fundera över det faktum att det finns media- och reklambyråer som tar uppdrag åt SD. Hur har folket på byrån resonerat när de tog på sig uppdraget? Svaret finns här. Bakom filmen står nämligen mediebolaget Alome. Filmen är producerad av en före detta radioreporter på Sveriges radio, Anders Königsson som säger så här till tidningen Resumé om sin inblandning (källa: Resumé):

”Ja, jag står bakom filmen men jag ställer mig inte bakom budskapet. Jag gjorde bara ett jobb.

Jag hade lika gärna kunnat göra en film för moderaterna eller vänsterpartiet. Filmens budskap är inget jag står bakom. Det är Sverigedemokraternas idé. Jag har bara gjort ett jobb.”

Frågan är om det är naivt, insiktslöst eller bara korkat?

Andra bloggare om SD, Sverigedemokraterna, val 2010, TV 4, medias ansvar, Resumé, politik, media, media och politik

Läs också det här:

Sent på jorden, eller?

Nils — Mon, 23 Aug 2010 07:30:29 +0000

Översvämningar i Pakistan, skogsbränder i Ryssland. Ett miljöhot som är minst sagt överhängande. Om jag ska travestera mina tidigare bloggposter så kan jag nog med fog hävda att inte heller miljöfrågan bor här längre. Birger Schluag berättar på sin blogg om hur vi (homo sapiens) redan nu (den 21 augusti) inför valrörelsens intensivaste skede precis har förbrukat den mängd resurser som producerats för det här året. Det vill säga att vi lever på krita resten av året. Det samtidigt som valrörelsens stora tema är skatterna, helst då sänkningar som ska förmå oss att konsumera mer och därmed tära än mer på resurserna.

Samtidigt skriver Elin Grelsson på sin blogg om den uppgivenhet som nu börjar visa sig inom miljörörelsen. Klimataktivister börjar ställa om och utgå från tanken att det helt enkelt är sent på jorden. Känns illavarslande.

Ur det perspektivet känner jag mig rätt besviken på politiken här i Sverige som i det stora hela enbart pratar om plånboksfrågor och använder ökad konsumtion som ett uttjatat mantra. Elin Grelsson är inne på samma tanke och skriver:

[…]”Miljöpartiet, som borde vara brandfacklan för att få upp frågan på agendan i valet, är märkbart tysta i ett rödgrönt samarbete som bygger mer på att ge individuella löften till olika samhällsgrupper än att lägga fram långvariga visioner.

Politiken som vi ser i valrörelsen bygger på samma slags traditionella moral som gör att vi som individer inte heller förmår lyfta ögonen från nya prylar, bilpendlande och köttdisk. En moral som utgår ifrån ett lokalt tänkande, där de individer som står oss närmast är de som vi förhåller oss till ur moraliska aspekter.”[…]

Frågan blir alltså hur människorna ska gå vidare när politiken misslyckas med de viktiga frågorna. Det är ingen lätt fråga att besvara, men kanske ligger svaret i den personliga moralen och det personliga ansvaret. Det vill säga vi måste börja att titta upp från den egna konsumtionen och fråga oss vad vi själva kan göra.

Det finns säkert flera sätt. För den som har barn borde det vara enkelt. Varje gång vi påverkar miljön med vårt sätt att leva påverkar vi också barnens framtid. På samma sätt som vi är noga med att ordna med sparande och försäkringar åt våra barn kan vi vara noga med att spara på miljön.

Men hur vi än väljer att göra kommer det i allt väsentligt handla om varje människas personliga ställningstagande, inte politikernas. Vi måste helt enkelt visa politikerna vart skåpet ska stå och vi kan börja med att inte låta oss luras in i konsumtionshetsen.

Läs också det här:

Det finns inga andra artiklar om det här ännu.

Facebook som pedagogiskt redskap

Nils — Sun, 22 Aug 2010 19:29:04 +0000

Nu börjar terminen, snart kommer du som lärare upptäcka dina elevers inställning till det andra världskrig du ska undervisa om – det suger! Vad än Jan Björklund kommer med för disciplinära åtgärder. Och själv har du kanske jobbat så länge att du inte har några pedagogiska knep att ta till längre…

Men hav förtröstan lösningen finns i närmaste dator, verktyget heter Facebook där alla pakter och slag under andra världskrigets gestaltas med facebookuppdateringar. Kolla in ditt nästa pedagogiska verktyg här.

Förhoppningsvis får du lite roligt själv också. I alla fall om du läser noga.

Läs andra bloggar om Facebook, sociala medier, pedagogik, skolans arbetsmiljö

Läs också det här:

Jämställdhetsfrågan bor inte här längre, del 4

Nils — Sat, 21 Aug 2010 13:00:38 +0000

Ska vi vara jämställda i kväll, eller?

I början av augusti skrev Henrik Berggren en bra ledare med utgångspunkt i en artikel i New York Times av Camille Paglia. Artikeln Berggren hade läst hette ”Inget sex, tack, vi tillhör medelklassen” (New York Times 25/6). Hennes tes tycks vara att jämställdheten dödar sexlivet. Det är förstås en överdrift, vilket också Berggren tycks hålla med om.

Henrik Berggrens artikel fick mig att tänka på hur antifeminister och jämställdhetsmotståndare ofta utmålar jämställdheten som något som ska utplåna mäns och kvinnors olikheter och betraktar jämställdheten som ett hot mot erotiken. Det är förstås ett förlegat tänkande, men var idén om att jämställdheten är ett hot mot sexlivet kommer ifrån har jag ingen aning om.

Däremot vet jag att det inte bara är män som är rädda för jämställdheten ur den synvinkeln. I en bloggpost nyligen länkade jag till två damer som helt enkelt tycker att män som tar hand om sina barn inte längre är intresserade av sex och hellre kör en pajas i ensamhet än ligger med sina kvinnor. Även allas vår Anka var inne på liknande tankar men i en inverterad form:

”Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.”

I en lite mer nedtonad variant hörde jag en mamma på sonens fotbollsträning som apropå jämställdhet påstod att ”de där feministerna bara vill göra oss likadana”. Med det menade hon att jämställdheten var omöjlig. ”Jag vill faktiskt kunna klä mig snyggt.”

Nåja.

Det där är en vanlig fördom bland jämställdhetströtta människor. Plötsligt är det ingen skillnad mellan att vilja förändra plattformen för lika rättigheter mellan män och kvinnor och det som är attraktivt hos den andre.

Det är kanske inte konstigt att jämställdhetsfrågan gjort halt när vi inbillar oss att sexlivet är hotat.

Andra bloggare om Jämställdhet, jämställdhetspolitik, manlig stolthet, pappor och föräldraledighet, politik, relationer

Läs också det här:

Rödgrönt förslag för att stödja jämställt föräldraskap

Nils — Wed, 18 Aug 2010 20:51:29 +0000

Mats Berggren skrev en bloggpost om de rödgrönas 8-punktsprogram för jämställdhet i vården. Äntligen har man insett att det behövs åtgärder för att möta föräldrarna jämställt. Mats citerar Miljöpartiets Helen Sigfridsson (som förresten varit inne och kommenterat här på bloggen apropå det här):

”Den blivande pappan eller partnern hamnar lätt i bakvattnet. Vi ska jämställdhetsutbilda personalen på mödra- och barnavårdscentralerna och låta pappa/partners få en förstanatt-garanti på BB. Jag vill också att båda föräldrarna får uppföljningssamtal om hur de mår efter förlossningen. Sjukvården måste bli bättre på att stödja ett jämställt föräldraskap. Allt för ofta möts föräldrar av en gammalmodig syn där störst fokus läggs på mammans förlossning, amning, sömn och anknytning. Barnmorskor har redan idag ett uppdrag att främja jämställt föräldraskap, men det saknas utbildning i hur.”

Det är precis vad jag ska hålla en föreläsning om på Barnhälsovårdsdagarna den 15 september. Och jag har skrivit om det här på bloggen, bland annat i ”Papporna och föräldrautbildningen”, ”Tre sätt att inkludera pappan i föräldrautbildningen”, ”Vad erbjuder ni de nyblivna papporna”, ”Vad får en pappagrupp att fungera bra” och i ”Pappan och föräldragruppen”. Jag håller som bäst på att förbereda mig inför detta och återkommer förmodligen med lite rapporter om arbetet och själva föreläsningen. (Där jag förresten också ska agera moderator och får sällskap av bland annat ovan nämnda Mats Berggren som också ska hålla en föreläsning.)

Ändå kan man fråga sig varför det här kommer just nu. Vi som har hållit på med pappagrupper och jämställt föräldraskap har känt till det här i åratal. Mats Berggren har jobbat hårt med att påtala detta för politikerna. Men det är väl bättre sent än aldrig, antar jag.

Andra bloggare om det här: jämställdhet i vården, rödgrönt åttapunktsprogram, jämställt föräldraskap, barnavård, barnhälsovårdsdagarna

Läs också det här:

Skolan som arbetsmiljö

Nils — Mon, 16 Aug 2010 08:00:59 +0000

Du går till ditt jobb och barnen går till skolan. Allt är frid och fröjd, tror du. Men det kan nog vara bra att påminna sig om hur det egentligen ser ut i skolan. Särskilt med de starka utspel om skolan gjorts av allas vår militäriska folkpartiledare.

Därför ber jag att få rekommendera en bloggpost där Micke Gunnarsson på ett suveränt sätt har beskrivit skolans arbetsmiljö. Och jag frågar: skulle du vilja ha det så här på din arbetsplats?

Det fanns många bra punkter, men särskilt gillar jag följande som kanske kan sägas vara danande för såväl disciplin som karaktär:

3. Hälsa är viktigt. Därför kommer vi att tvinga ut alla anställda på givna klockslag ett antal minuter. Detta oavsett väder och vind. Alla kommer att hållas inom ett visst område med särskilda vakter som ser efter att man ej överskrider gränser.

4. Vid given signal kommer utevistelse upphöra och samtliga skall snabbt inrätta sig i respektive rum.

Läs och begrunda, Jan Björklund!

Andra bloggare om skolpolitik, skolans arbetsmiljö, pedagogik, Jan Björklund

Läs också det här:

Jämställdhetsfrågan bor inte här längre, del 3

Nils — Sat, 14 Aug 2010 07:30:23 +0000

Vitt vin och jämställdhet på Newsmill

Kan det vara så att Anna Anka (ryktet går att hon hotar med en politisk karriär) helt enkelt stal jämställdhetsfrågan när hon en gång för alla deklarerade att hon ville bli en förebild för svenska kvinnor? När Roland Poirier Martinsson ungefär samtidigt deklarerade att det inte finns någonting som går upp mot en riktig hemmafru gick luften ur debatten helt och hållet.

Nu hade förstås Cecilia Gyllenhammar och Jessica Zandén föregått med gott exempel och efterlyste karlar som var mer intresserade av sex och frågade sig: ”När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?”

På så sätt svepte de flera jämställdhetsfrågor av bordet på en och samma gång. Den kanske mest akuta som handlar om våld mot kvinnor skulle nu istället erkännas som ömhet. Att dessa kvinnor kände att ingen ville prata med dem medan de själva betraktade ”ett shaking baby syndrome” visar väl i och för sig ganska tydligt att debattens nivå var ganska låg och att artikeln verkar har varit skriven under inflytande av alltför ymnigt semesterhinkande.

Men jag tror i alla fall att det har haft en betydelse eftersom det ger ett löjets skimmer åt jämställdhetsdebatten och marginaliserar de viktiga frågor som lyder under jämställdheten. I dag fokuserar frågan mest på tillsättningar i börsbolagens styrelser och kvotering. Därför kan exempelvis den nuvarande regeringen slå sig för bröstet och tycka att jämställdhetsbonus till föräldrar är ett fullt tillräckligt jämställdhetsarbete. Men det vet vi ju att det inte är.

Så nog är det så att jämställdhetsfrågan inte bor här längre.

Läs också det här:

Papporna och föräldrautbildningen

Nils — Fri, 13 Aug 2010 07:30:17 +0000

I forskning kring spädbarn är pappor sällan inkluderade, det trots att pappornas deltagande i omvårdnaden om barnen ständigt ökar och förutsätts på ett sätt som aldrig förr. Papporna besöker också BVC-mottagningarna i allt högre grad och tycks ha en rätt positiv bild av sina kontakter med BVC. Däremot är papporna sällsynta på föräldrautbildningen.

Det framgår av forskning redovisade i en artikel av Ann-Christine Hallberg, Anders Beckman och Anders Håkansson i Journal of Child Healt Care. Forskningen som redovisas bygger på telefonintervjuer med drygt 230 pappor i Skåneregionen som har fått svara på frågor kring sina erfarenheter av barnhälsovården. I artikeln tar man framför allt upp två aspekter, männens erfarenheter av barnhälsovården och deras deltagande i föräldragrupper.

I Sverige har man ofta påtalat vikten av förebyggande arbete framför allt när det gäller föräldra- och barnrelationen. I synnerhet fädernas roll har betonats liksom samspelet mellan barn, familj och samhälle. Redan 1979 togs ett politiskt beslut på att båda föräldrarna ska erbjudas stöd, utbildning och hälsoinformation genom föräldrautbildningen, vilket också görs. Föräldrautbildningen som med andra ord vara lika attraktiv för både män och kvinnor.

Men efter drygt trettio år är, som också understryks i artikeln, föräldrautbildningen ännu så länge en fråga för mammorna i första hand. En utbildning av kvinnor för kvinnor, som man formulerar det i artikeln.

Däremot tycks det vara så att många pappor tycks nöjda med bemötandet på BVC. Tidigare studier visar att fäderna är tillfreds med hur de bemöts, hur de får bra svar och förklaringar kring sina frågeställningar. De känner sig fria att ställa vilka frågor som helst rörande sitt barns hälsa, de är tillfreds med informationen kring sitt barns hälsa, med kostråd och annat som brukar avhandlas under BVC-besöken. Just här finns också den springande punkten, om fäderna känner sig ifrågasatta i sin föräldraroll av vårdpersonalen, minskar också förtroendet och känslan av ett bra bemötande. Något som bekräftas i den här undersökningen.

Alltså är den fråga som dröjer sig kvar den om hur man gör föräldrautbildningen attraktiv också för fäderna. I artikeln formulerar man det på följande sätt:

” […]professionals in childhealt care must find new ways to get fathers to come to child healt care, and especially to parents groups.”

Det gäller med andra ord att ge båda föräldrarna samma känsla av att de är viktiga för barnets hälsa.

Ann-Christine Hallberg, en av artikelförfattarna, jobbar dagligdags som kurator på primärvården i Malmö och berättar att man på Fosietorps VC har jobbat mycket aktivt för att få papporna till föräldrautbildningen. Bara en sådan enkel åtgärd som att lägga föräldrautbildningsträffarna på kvällstid har gjort att fler pappor deltar.

Men det är en bland många åtgärder och som man också påpekar i artikeln: det gäller att förnya och hitta nya vägar för att göra föräldrautbildningen intressant också för papporna. Min egen reflexion är att ett steg i den riktningen kanske kunde vara att tillsammans med vårdpersonalen ha med män/pappor som ledare på föräldrautbildningarna. Någon med egen erfarenhet som pappa som kan ge papporna lite extra vid de här tillfällena. Pappagrupper som jag själv kan utan och innan vid det här laget är nog bra, men målet måste ändå vara att föräldrarna går utbildningen tillsammans.

Ann-Christine Hallberg har bland annat också skrivit avhandlingen Parental support in a changing society - Föräldrastöd i ett förändrat samhälle.

Här bidrar jag med en gammal artikel om Konsten att få pappor till pappagruppen.

Andra bloggare om Föräldrautbildningen, pappor på BVC

Läs också det här:

Nannypedagogiken avslöjad

Nils — Thu, 12 Aug 2010 08:21:16 +0000

Apropå att fostra barn hittade jag den här texten om så kallad time-out nyligen:

”Tim-outs can take several forms, depending on the terrier and his personality. Some dogs settle down simply by putting on a harness. Others need to be sent to a time-out corner to sit for a few minutes and think about their actions. Still others need to be sent to bed for a few minutes to settle down. […] The time-out corner is a corner of the room, usally the livingroom, where your dog gets to spend a few moments after he has ignored you or has done something wrong.”

Det handlar visserligen om hundar men bortsett från kopplet skiljer det sig inte från nannypedagogiken. Men kopplet är nog på väg. Min kära här hemma rapporterade att hon såg barn med koppel på Legoland tidigare i somras. (Jo, det är sant! Dock satt kopplet runt handleden.)

Nästa steg? Kanske att få barnen att hämta saker, sitta ner med hjälp av kommandon.