Jag är säker på att företagens förmåga och vilja att stötta medarbetarna i sitt vardagspussel så småningom kommer att bli en viktig del av personalpolitiken och i förlängningen också en viktig del av förmågan att rekrytera ”rätt” medarbetare och rekrytera folk. Kort sagt: medarbetarna kommer att ställa krav på arbetsgivarna i det här avseendet.

Själva ursprunget till det här kommer egentligen från mitt arbete med pappagrupper där jag har upptäckt att många efterlyser åtgärder på sina arbetsplatser som kan stödja föräldrar i vardagen.

Därför har jag nu planer på att hålla seminarier och föreläsningar kring dessa frågor. Du som intresserar dig för detta är välkommen att höra av dig.

Ta mig till kontaktsidan nu!

Läs också det här:

• Föräldraskap i företagets storytelling
• Fyra sätt att stödja anställda med barn
• Livsbalans som effektivitetshöjare
• Arbetsgivarens mest effektiva medarbetare, vem är det?

Relation som ger mervärden

Bloggen Storyteller är en etablerad och välbesökt blogg som Matts Heijbel driver. Bloggen handlar bland annat om hur man med hjälp av berättelser om företaget eller organisationen både stärker varumärket och företagskulturen. Jag tror för min del att han är helt rätt ute. Här handlar det med andra ord om att skapa PR genom att berätta storyn om företaget och dess värderingar. Idag är det en nog så viktigt del för många företag att inte bara framstå som miljövänliga och etiskt klanderfria utan också som ett företag som tar hand om sin personal på olika sätt. Allt sådant som man kan visa genom berättelser om företaget.

Kanske kan man i det här avseendet också ta tillvara den kompetens som föräldraskap och föräldraledig utvecklar hos personalen som reella färdigheter som kan användas på arbetsplatsen på företagen genom att berätta om hur föräldraskapet faktiskt har påverkat produktivitet, kreativitet och inställning till arbetet.

I mina artiklar om föräldraskap och föräldraledighet (lista längst ner i denna post) har jag pekat på något av det som kan följa av att anställda blir föräldrar. Kärnan i budskapet är förstås att föräldraskapet tillför kunskap och färdigheter snarare än begränsar ur arbetslivs- och karriärsynpunkt.

Men för att förstå detta blir det nödvändigt att finna och föra vidare berättelserna om hur föräldrakompetensen faktiskt ser ut på ett konkret sätt i en arbetssituation.

Jag är säker på att om det kommer ut tillräckligt många positiva berättelser om hur föräldraskapet bidrar i arbetslivet kommer sådant som jämställdhet och pappornas uttag av föräldradagar öka. Det kommer ju i första hand barnen och familjerna till godo, men även i näringslivet och på arbetsplatserna kommer man snart se att detta ger mervärden som bland annat gör medarbetarna mer flexibla, kreativa och glada på jobbet.

Det måste ju vara en fantastiskt PR när ett företag får rykte om sig att vara föräldravänligt och har förmågan att ta hand om de kompetenser som föräldraskapet och föräldraledigheten utvecklar hos de anställda. I långa loppet blir det nog en PR som man inte vill vara utan.

Läs även andra bloggares åsikter om storytelling, arbetsliv, Föräldraskap, föräldraskap och arbetsliv, föräldrastöd, föreläsning, Företagande, Jämställdhet, kompetensutveckling, vård av barn, vardagspussel

Läs också det här:

• Seminarium om vardagspusslet
• Fyra sätt att stödja anställda med barn
• Livsbalans som effektivitetshöjare
• Arbetsgivarens mest effektiva medarbetare, vem är det?

Hyland gav frugan en ledig dag 1959

Så här på internationella kvinnodagen kan det vara på sin plats att påpeka att så många som tjugoåtta procent av fäderna inte tar ut en enda föräldradag. Det är en rätt tydlig bild av hur långt jämställdheten har kommit. Ytterligare en aspekt är att statistiken visar tendenser till att färre pappor tar ut fler dagar. Ställer man dessutom de dryga tjugo procent föräldradagar som faktiskt utnyttjas av papporna bredvid detta så får man nästan för sig att papporna har abdikerat från sin föräldraroll.

Så är det kanske inte riktigt men det visar ändå att många pappor tycker sig kunna välja om de ska vara föräldralediga eller inte. Att många ser det som ett val har säkert många orsaker, men man kan ju också undra om det inte bara är en fråga om att ta sig i kragen. Varför är det så svårt att avstå karriären under säg ett halvår till ett år till förmån för sina barn?

Av de motiveringar jag hör eller har tagit del av på annat sätt är de flesta jobbrelaterade eller har att göra med mannens bristande förmåga eller intresse för omsorgen om barnet. De olika varianterna ser ut bland annat se ut så här (pröva gärna hur det skulle låta om mamman angav de här skälen för att inte vara hemma):

Jobbrelaterat:

Det skulle inte fungera om jag var borta från jobbet.

De skulle inte bli glada på jobbet.

Jag skulle förlora för många kunder om jag var borta.

Vi är inne i en intensiv period på jobbet just nu.

Det är ingen som kan ta över mina uppgifter.

Mitt jobb är viktigt för mig som person.

Föräldrarelaterat:

Det är inte så givande för mig att vara hemma.

Hon (mamman) vill gärna vara hemma så länge som möjligt.

Jag tror inte att jag har så mycket att tillföra.

Mamman är viktigast för barnet.

Det är bäst att mamman är hemma med barnet.

Hon ska ju ändå amma…

Ekonomi- och karriärrelaterat:

Jag tjänar mer pengar, så det finns inte så mycket val. Alt: Vi förlorar så mycket pengar om jag är hemma.

Jag kommer inte att kunna få tjänsten som….

Hon trivs inte på sitt jobb så då får hon vara hemma.

Kort sagt, mannen har alla skäl i världen att inte vara hemma med sina barn. Det är märkligt, men det gör också föräldraförsäkringen till den kanske viktigaste jämställdhetsfrågan. Så om papporna där ute skulle välja ett första steg till ökad jämställdhet är det att ta vara på föräldraförsäkringen och vara hemma med sina barn i minst ett halvår.

Bloggen Nattens bibliotek skriver tänkvärt om kvinnodagen här.

Läs även andra bloggares åsikter om internationella kvinnodagen, jämställdhet, föräldraförsäkringen

Läs också det här:

• Varför pappor inte tar föräldraledigt
• Gamla och nya idéer
• Fyra tips till arbetsgivaren som har anställda med barn
• Politiskt korrekt men fel tänkt

För den arbetsgivare som vill stödja sina anställda med barn finns mycket att göra. De områden som man bör beakta kring den anställde är vardagspusslet, stöd i föräldraskapet, möjligheter att jobba från olika platser och förståelse för föräldrasituationen. Här får du några tips.

Vardagspusslet är något alla föräldrar kämpar med på ett eller annat sätt. Här kan arbetsgivaren och arbetsledning vara behjälpliga. Först och främst handlar det om att prata om och hjälpa till med arbetsfördelningen över veckorna. Om det är en arbetsplats där det kan fungera kan man låta den anställde göra vissa arbetsuppgifter hemifrån. Att göra den sista timmen varje dag lite senare på kvällen eller tidigt på lördagen kan vara en lösning. På så sätt kan man hämta i tid på förskolan eller hinna till kvällens aktivitet.

Ett annat tips är att samla viktiga uppgifter och möten så att andra dagar inte blir lika känsliga för eventuell frånvaro. (Något som jag skrivit om tidigare.) Om partnern hemma gör något liknande kan man dela upp vilka dagar man tar om barnet blir sjukt. På så sätt minskar man risken att viktiga saker inte blir gjorda på jobbet.

Skicka ut mejl och lägg möten på tider då personal med barn har möjlighet att svara. Att känna sig som en skurk bara för att man vill hem till familjen eller inte hinner svara på kvällsmejlen är ingen god idé om man vill skapa motivation.

Resultat: en lättad anställd som känner att någon förstår situationen – det i sin tur ger vilja att ge något tillbaka.

Föräldraskapet är något som de flesta föräldrar ständigt funderar på. Där kan arbetsgivaren hålla seminarier, föräldrastödsgrupper eller ta dit föreläsare i ämnet. De flesta är ganska måna om att personalen ska röra sig och motionera, för en förälder kan det ha stor effekt att få diskutera med andra föräldrar en stund. Sådana saker kan givetvis också ske utanför arbetstid.

Resultat: motion för föräldrasjälar som ger trygget och känslan av att familjelivet och arbetslivet inte behöver vara två olika världar.

Möjligheten att jobba från olika platser är förstås beroende av vilka arbetsuppgifter jobbet består av. Men om en medarbetare har möjligheten att jobba till exempel hemifrån en dag i veckan kan den dagen sedan också sätta guldkant på relationen med barnen eftersom man slipper restiden och kanske istället kan gå till skolan och möta barnen eller vara hemma när de kommer.

Resultat: Ökad arbets- och livsglädje hos medarbetaren och ett lättare vardagspussel.

Skapa förståelse för föräldrasituationen. Särskilt småbarnsföräldrar plågas ofta av dåligt samvete, antingen för att de inte kan vara hemma med sina sjuka barn när de väljer jobbet eller för att arbetskamraterna får dra ett större lass när de är hemma med sitt sjuka barn. En sådan förälder är alltid i någon mån en förlorare. Ur arbetsgivarsynpunkt är det bättre att skapa förståelse för hur det är att vara förälder – på arbetsplatsen, bland övrig personal och i ledningen. Ett öppet klimat där den anställde inte behöver känna att det är problem med att vara förälder i arbetslivet gör underverk – i synnerhet för småbarnsföräldern. Om arbetsgivare och arbetsledning istället hjälpa till att hitta lösningar och strategier för hur jobbet ska kunna utföras ger det förmodligen stora vinster för företaget.

Resultat: en anställd som trivs och inte dras med dåligt samvete är helt enkelt en bättre medarbetare.

Jag kommer att hålla  föreläsningar/seminarium om detta framöver och vänder mig till företag och arbetsplatser som vill verka för att anställda och personal ges möjlighet att få ihop livspusslet och samtidigt prestera bra på jobbet. Jag återkommer med tid, plats och möjlighet till anmälan.

Läs även andra bloggares åsikter om Företagande, föräldrastöd, kompetensutveckling, vård av barn, vardagspussel, jämställdhet, arbetsliv, föräldraskap, föräldraskap och arbetsliv

Läs också det här:

• Seminarium om vardagspusslet
• Föräldraskap i företagets storytelling
• Livsbalans som effektivitetshöjare
• Arbetsgivarens mest effektiva medarbetare, vem är det?

Några har mycket att göra. Därför behöver de hushållsnära tjänster. De hinner ofta varken ta hand om sina barn eller städa hemma. Det är nästan lite synd om denna kategori människor som tvingas köpa städhjälp för att klara av sin vardag. Trösterikt ändå att de får göra avdrag för detta, på så sätt får de ju ändå behålla ganska mycket av sin disponibla inkomst.

I en annan ringhörna sitter de som inte har någonting att göra, parasiterna som lever på bidrag och inte orkar söka jobb. Om de mot förmodan drömmer om ett jobb kan de städa hemma hos dem som har för mycket att göra så att de får det rent och fint i stora villan.

På så sätt får många mycket att göra. Då kan den som städar hemma hos mig i sin tur anlita någon som städar upp deras skit. Och till slut städar alla hos varandra men aldrig hemma hos sig själva. Kretsloppsekonomi!

Och barnen ser mest förvånade ut när jag ber dem plocka upp i sitt rum.

”Herregud, det kan väl nån annan göra!”

”Precis min gosse! Vi köper in den tjänsten.”

Läs även andra bloggares åsikter om hushållsnära tjänster

Läs också det här:

• Seminarium med pappagruppsledare från Vitryssland
• På besök hos verklighetens folk
• Pappa vill också vara med
• Moderna metoder att värva röster

Kanske kommer inte jämställdheten längre än till de där tjugo procenten, trots allt. Den största andelen barn missar därmed chansen att tidigt knyta an till sin pappa. Och flertalet pappor har med andra ord ingen aning om vad det innebär att vara hemma med ett litet barn.

Ville vi jämställdhet, eller?

Läs även andra bloggares åsikter om föräldraledighet, jämställdhet, tid för barn, familj, familjepolitik

Läs också det här:

• Vad betyder föräldraledighet?
• Seminarium med pappagruppsledare från Vitryssland
• Varför pappor inte tar föräldraledigt
• En kommentar till Newsmillartikeln

Skålar med besökarna

Därför att det här är text nr tvåhundra på ZoulMediabloggen och besöksräknaren har sedan några dagar tickat över sjutusen besökare. Så jag tänkte att det var dags. Intervjun kommer också att finnas tillgänglig på sidan ”Om mig”.

Vem är du?

Nils Pettersson, sambo med Helena, två egenproducerade pojkar samt bonusdotter. Jag blev alltså den Svensson jag inte skulle bli, inte så tokigt trots allt. Till min fördel talar väl att jag varken har Volvo eller jycke. Å andra sidan höjer väl radhuset vi bor i svennefaktorn ganska rejält. Jag är egentligen litteraturvetare men numera läser jag böcker som vanliga människor. Fast jag skulle vilja skriva mer om litteratur, det måste jag erkänna. Litteraturkategorin är inte en av mina mest välfyllda här på bloggen. Men då och då har jag uppdrag som recensent. Sedan skulle jag vilja påstå att jag har svårt att avhålla mig från det som intresserar mig. En sida av mig som inte kommer fram här är musikanten. Men den som vill lyssna på lite egenhändigt ihopsnickrat material kan göra det här.

Vad vill du med ZoulMediabloggen?

Att det blir läsvärt för alla som intresserar sig för de frågor jag har på agendan, föräldraskap och jämställdhet. Jag vill också att det ska vara en plats där uppdragsgivaren kan göra sig en bild av vad jag sysslar med och vem jag är. Så småningom ska jag väl få tid att lägga upp lite arbetsprover också.

Vad sysslar du egentligen med?

Jag fruktar frågan eftersom jag gör så många olika saker. Det märks ganska väl här på bloggen också. Men jag har mitt företag ZoulMedia. Jag jobbar som skribent, föreläsare/utbildare och vad jag skulle vilja kalla datornörd. Vill man översätta det till något mer konkret kan man säga att jag tar skrivuppdrag av olika slag, de flesta av dessa uppdrag gäller artiklar, men jag sysslar även med andra typer av skrivuppdrag. Att skriva har alltid varit min huvudsyssla och det jag baserar verksamheten på.

Som föreläsare och utbildare blir det ofta sådant som har med föräldra- och ledarskap och jämställdhet att göra. Under den senare delen av 2009 satte Mats Berggren och jag igång att föreläsa kring pappan och föräldraskapet. Vi har båda lett pappagrupper och vi har nu träffat så många pappor att vi tycker att vi har något att säga om det här som kan vara en bra kunskap för alla som jobbar med föräldrar på ett eller annat sätt.

När det gäller datorer är jag en nörd i hemlighet. Jag gillar helt enkelt datorer, men jag gillar också Wordpress och hjälper gärna folk att sätta upp sina wordpressbloggar på egna domäner och testkör rubbet innan det är klart för sjösättning. Jag funderar faktiskt på att sätta upp en egen blogg för just den delen av verksamheten.

Varför heter ditt företag ZoulMedia?

Bra fråga. Jag ville hitta något som beskriver att jag vill ha själen med i det jag gör och att jag tycker om det jag gör. Sedan ville jag ha ett Z med eftersom det särskiljer och är snyggt typografiskt. Förut hette företaget Nils Pettersson Ord & text. Men det var för tråkigt och platt. Vad tänkte jag på när jag hittade på det namnet?

Vad har du för planer, eller vision med ZoulMedia?

Det är en bra fråga för jag har funderat rätt mycket på det under den sista tiden. Jag vill nog helst av allt skriva och föreläsa. Det har blivit mycket sådant om föräldraskap, jämställdhet och liknande. Och det är frågor jag brinner för och som intresserar mig. Så jag hoppas att kunna producera några böcker, massor av artiklar och dessutom föreläsa om detta. Jag tror på att syssla med sådant man brinner för. Jag tror faktiskt många arbetsgivare och företag skulle ha nytta av mina föreläsningar. För jag kan visa dem hur de bäst utnyttjar den kompetens som föräldraskapet ger deras anställda och hur de kan hjälpa sina anställda att få ihop vardagspusslet på ett bättre sätt. Lyckas de med det så ger det garanterat mer produktiva medarbetare. Den lite mer krassa planen för företaget är att öka mina intäkter.

Hur ser den närmaste framtiden ut?

För tillfället är det mycket föreläsnings- och artikeluppdrag. En bra kombination. Jag hoppas också mycket på ett uppdrag där jag får vara med att sjösätta en tidningssajt med hjälp av Wordpress. Där kommer datanörden i mig få sitt lystmäte. Jag har några pågående och kommande pappagrupper, utbildningsuppdrag. Några skrivuppdrag är också på ingång men i nuläget kan jag inte berätta om dem.

Har du några förebilder när det gäller företagande?

Ja, faktiskt. En är Matts Heijbel som numera jobbar med storytelling. Han har en blogg om detta också. Jag delade lokal med bland annat honom någon gång under 90-talet. Jag gillade hans inställning att se sig själv som en sorts modern bonde som sår och skördar. Han sa också ofta att han hade familjen som sin drivkraft och i hans fall var det inte tomt snack, det vet jag. Jag saknar den kraft och entusiasm som han spred omkring sig där på kontoret. Han är en mycket mångsidig människa i sitt företagande. För jag vet att han gillade att berätta och nu har han sedan länge gjort berättelsen till sitt levebröd på ett nytt sätt.

Något annat projekt på gång?

Ja, jag skriver en bok med arbetsnamnet ”I huvudet på en pappa”. Observera att det är ett arbetsnamn. Men den bygger på den kunskap jag har fått genom pappagruppsarbetet och mina egna erfarenheter som pappa. Det finns ganska mycket att säga om det, tycker jag. Jag skriver också en boklogg om det här på bloggen. (Boklogg 1 och Boklogg 2)

Hur gör man om man vill anlita dig eller höra mer om din verksamhet?

Du når mig då lättast genom att mejla till följande adress: kontakt@zoulmedia.com

Övriga kontaktuppgifter finner du på kontaktsidan.

Jag svarar inte alltid i telefonen men lyssnar av alla meddelanden och läser alla mejl och svarar så snart jag bara kan. Glöm inte att lämna kontaktuppgifter i mejlet.

Läs också det här:

• Seminarium om vardagspusslet
• Föräldraskap i företagets storytelling
• Fyra sätt att stödja anställda med barn
• Livsbalans som effektivitetshöjare

Många bakomliggande faktorer

Att det alls händer finns det säkert många förklaringar till. Svårigheter att klara av barns skrik eller trötthet och utmattning är förmodligen bara några av de faktorer som kan få en förälder att gå över gränsen. Det är nästan alltid barnets föräldrar som skakar men det finns inga direkta kopplingar till livssituation om man med det menar yrken, ekonomi eller var man bor.

Det är förstås oändligt sorgligt att så pass många barn löper risk att bli skadade eller dödade.

Tema i pappagrupperna

Därför har jag på senare tid blivit mer noggrann med att prata och diskutera kring detta i pappagrupperna. Frågan är bara hur man egentligen ska vinkla en sådan sak. Jag har valt en väg som jag tycker fungerar bra. Det första är att börja med att prata om problemet generellt. Det andra är att diskutera varför det händer och vilka risksituationerna är. Det tredje är att prata om strategier när man befinner sig i en svår situation med barnet och för att undvika att komma till den punkt när det skulle kunna hända.

Först en överblick

Att prata om problemet i allmänna ordalag är lätt. Det finns fakta att tillgå. Det går att beskriva konsekvenserna. Det är också viktigt att berätta hur lite som faktiskt behövs för att ett barn ska bli skadat.

I den här inledande fasen är det också bra om man kan diskutera lite kring känslor som kan uppstå kring ett barn – då menar jag att man faktiskt kan känna irritation över till exempel ett barn som inte vill sova. Det är liksom inte känslan det är fel på utan hur man handskas med den. Många verkar också uppleva det som en befrielse att höra hur andra tänker och känner. När man sedan står där på natten med sitt skrikande barn vet man att man inte är ensam om detta.

Att förstå risker

Nästa steg är att förstå när risken är som störst att bli frustrerad och arg. Alla småbarnsföräldrar upplever någon gång stor trötthet och frustrationer, även om det förstås kan ske i olika omfattning. I den här delen av samtalet brukar jag också försöka ge en smula perspektiv på småbarnslivet. Det vill säga att om man som förälder kan lära sig att se framåt och att barns skrik eller ovilja att sova i det stora hela pågår under en rätt kort period i familjens liv så kanske det blir lite lättare att handskas med det.

Själv anser jag att en av de största riskerna med ett krävande barn är förälderns oförmåga att se det hela i ett perspektiv. Det är ju inte så lätt när man är helt utmattad och inte har sovit på flera veckor. Då är man här och nu och undrar om det aldrig ska ta slut.

Strategier

Sist gäller det att lära sig handskas med situationen genom att ha strategier. Hur avlastar föräldrarna varandra? Vad gör jag när jag står där med mitt skrikande barn? Har vi möjlighet att få hjälp av någon annan när utmattningen blir alltför påfrestande?

Att föräldrarna avlastar varandra är helt centralt, till exempel genom att en får sova en stund så att det alltid finns en förälder som orkar. Att inte kunna trösta sitt barn är en svårare situation som ibland kan vara helt outhärdligt för föräldern, här gäller det att man kan säga till varandra att man inte orkar eller kunna lämna över när man känner att man inte klarar mer.

I pappagruppen diskuterar vi oss fram till olika lösningar. Ibland kan det bästa vara att lämna situationen en kort stund för att hitta tillbaka till lugnet. Var placerar jag då barnet säkert? Kan jag hitta distraktioner, kanske ringa någon även om det är mitt i natten?

Reflektionen ger förberedelse

Själv har jag naturligtvis inte alla svaren. Och det tror jag inte heller är det viktiga, det centrala är att ämnet faktiskt diskuteras och att papporna själva reflekterar över detta. Att man blir medveten om att enkla strategier och kunskap om risksituationer radikalt minskar risken för att ett ögonblicks verk ska förstöra barnets liv eller i värsta fall döda barnet.

Läs även andra bloggares åsikter om skakade barn, baby shaken syndrom, barnmisshandel, barnsjukvård,

Läs också det här:

• Pappagruppsledaren i fokus
• Papparesearch del 3
• Seminarium med pappagruppsledare från Vitryssland
• Artikel på nätet

Jobba jämt, eller?

När det gäller förmågan att ge sina anställda en rimlig chans att skapa balans i livet tror jag att många företag lämnar mycket i övrigt att önska. För de flesta hänger leveranskravet som en våt trasa över arbetsdagarna och det ges inte plats för varken reflektion eller framåtblickande.

På många arbetsplatser tycks det också vara mer regel än undantag att jobba dagar som är längre än den stipulerade arbetstiden. Det behöver förstås inte vara något fel med det, men för exempelvis en småbarnsförälder kan arbetsplatsens oskrivna lagar kännas övermäktiga.

Därför blev  jag glad när jag för kanske ett par år sedan (jag har tyvärr glömt vad företaget hette) läste om en reklam- eller pr-byrå som helt enkelt gjorde halt och tänkte om när de insåg att många medarbetare också ville ha ett familjeliv.

Den första åtgärden var att ge alla ledigt på fredagar mot löfte att de hade med sig penna och anteckningsblock om de kom på några bra idéer till kampanjerna. Enligt artikeln höjdes den kreativa atmosfären ordentligt på byrån och trots kortare arbetstid tyckte de sig få mer gjort och framför allt blev kvaliteten bättre på slutresultaten.

Andra åtgärder var möjligheten att ta med barnen till jobbet, flexibel arbetstid och möjlighet att jobba från andra platser än kontoret. Om man till exempel vill vara tillsammans med familjen kan man lika gärna jobba hemifrån eller på resande fot.

Som jag ser det är det två välkända aspekter som spelar in här: dels att de flesta människor inte är effektiva och kreativa under en hel arbetsdag. Dels att den medarbetare som känner balans i livet också blir mer närvarande på jobbet.

Den här byrån vågade alltså tänka i nya banor och vann kreativitet, effektivitet och produktivitet genom att se till sina medarbetares totala livssituation.

Är det några fler som vågar?

Läs även andra bloggares åsikter om arbetsgivare, arbetsliv, arbetsstrategier, Föräldraskap, föreläsning, Företagande, kompetensutveckling, vård av barn

Läs också det här:

• Arbetsgivarens mest effektiva medarbetare, vem är det?
• Fem utvecklade färdigheter efter föräldraledigheten
• Seminarium om vardagspusslet
• Föräldraskap i företagets storytelling

Vi har många frågor att diskutera dock, jag hoppas att vi kan träffas åtminstone två gånger. De huvudsakliga frågorna kommer att röra sig kring föräldra- och barnrelationen, parrelationen och vardagspusslet. Särskilt frågor och tankar kring parrelationen brukar generera intressanta diskussioner i grupperna.

Själv tror jag killarna kommer tillföra massor av kloka tankar till mitt material. I en senare post återkommer jag till något om upplägget.

Tre av de pappor som kommer att vara med i fokusgruppen träffar ni här. Även Björn Dalin som fotograferade till reportaget kommer att delta.

Till sist: den här gruppen består av pappor baserade i Stockholm. Jag skulle gärna vilja träffa lite pappor ute i landet också. Om det finns några som är intresserade så kan ni räcka upp en hand genom att kontakta mig via kontaktsidan.

Läs även andra bloggares åsikter om bok om pappa idag, boklogg, bokprojekt, författare, litteratur, pappor, relationer

Läs också det här:

• Boklogg 1: Bok blir till
• Pappagruppsledaren i fokus
• Har boken en framtid?
• Ett annat liv av PO Enquist